Frikyrkligt lycklig

Vi vanliga syndare kan endast drömma om hur det är att vara frikyrkligt lycklig, för om vi inte först börjar knarka och leva satan och sedan blir pånyttfödda i herren kommer vi aldrig att få möjlighet att vara det. Att vara frikyrkligt lycklig är nämligen endast förunnat medlemmar av frikyrkorörelsen, som har utomhusgudtjänst, spelar gitarr och sjunger lovsånger med ett slags extatiskt leende över anletet. Detta leende följer med baptisten eller pingstvännen in i konsumbutiken, biblioteket, skolan, kontoret eller vad det vara må. Den frikyrklige gläds åt skapelsens prakt och all den kärlek som utgå från den förlåtande fadern. Vi andra, människorna i allmänhet, ser inte detta utan oroar oss över arbetslivets små motgångar, sexuella relationer och politik. Vi går i strejk, grälar på partnern, bygger ut huset och går klädda i obekväma kläder, medan den lyckliga - ja näst intill euforiska - frikyrkomedlemmen ser i den eleganta böjningen av ett grässtrå herrens skapelsekraft och ser att detta är gott.