Höns

Från Nissepedia
Hoppa till: navigering, sök

Höns ( Gallus gallus domesticus) är ett fjäderfä som hållits tama av människan för deras förmåga att värpa väldigt många och väldigt delikata ägg. Hona och hane är olika då honan ser ut som en höna och hanen som en tupp. Tuppen har långa stjärtfjädrar, ett högt och irriterande läte, en hög kam på huvudet och en sorts pungliknande hudflik under näbben. Honan har en liten kam på huvudet och saknar logiskt nog pungtjafs under fejset. En stirrig orolig blick och ett ryckigt sätt att gå inte helt olikt gängse tjackpundare är gemensamt för de båda. Höns bor i hönsgårdar där de lever i trygghet från rovdjur så länge inte rävar och grävlingar tar sig in eller att den saknar tak och duvhök och annan död från ovan tar sig in. De gillar att bada i sand (för det blir de tydligen rena av, låter konstigt men är sant), sitta på pinne, gala högt och irriterande (gäller tuppar) och kackla oroligt men också hemtrevligt (gäller hönor). Hönorna gillar också att ruva på sina ägg som de lägger ett eller fler av om dagen, men om de får ruva för länge blir det kycklingar och vips har du ännu fler höns än du tänkt. Tuppkycklingar blir slaktade och uppätna för att det blir ett sånt jävla stök om man har två tuppar för att de ska hålla på och slåss och gala i munnen på varann, givet att ingen vänligt sinnad hönsägare behöver en tupp. Det här borde inte vara ett så stort problem med tanke på hur jävla gott det är med ägg, så varför låta Agda ruva i onödan när du hade kunnat stå i ditt kök och steka omelett, hårdkoka ägg eller för den delen göra maränger. Hursomhelst så är höns lite förvirrade och många säger att det behövs en tupp för att det ska bli ägg, men anledningen är i själva verket att tuppen håller koll på hönorna och visar vars det finns mat och skrämmer bort rävar och katter och annan skit. Det här låter kanske inte som något för vårt jämställdhetssträvande samhälle så det går säkert att hålla höns utan tupp, varför skulle det inte liksom?

Intressant är att våra tamhöns härstammar från Röd djungelhöna (Gallus gallus) som fortfarande finns i det vilda och det är knappt någon skillnad mellan tamhöns och djungelhöns. De lever fortfarande i Sydostasiens djungler utan vare sig hönsgård, bonde med salthagel eller kraftfoder. Trots avsaknaden av dessa, och förekomsten av rovdjur i stil med komodovaran, bengalisk tiger och en uppsjö av äggtjuvar i form av både fåglar och olika mårddjur så finns det hur jävla mycket djungelhöns som helst och om man frågar WWF om deras status i världen så bara skrattar dom och visar en bild på typ gulsvansad ullapa och säger HÄR ser du ett utrotningshotat djur. Hur djungelhönan gör för att överleva så pass bra är en jävla gåta vi bara kan spekulera i svaret på. Alltså, en tjock fågel som inte kan flyga och har ett välsmakande kött samt ännu godare ägg men som likförbannat lyckas hålla sig undan från att bli krubb åt en tiger, hur går det till, hönan ba shit en tiger bäst jag hoppar i säkerhet upp på den här grenen i höjd med tigerns mun? Hatar alla asiatiska rovdjur tuppens jävliga läte? Kanske, men djungeltuppen ska låta mindre än tamtuppen så det vettefan. Är djungeltuppen en riktigt mean son-of-a-bitch som trots ringa storlek och muskelstyrka försvarar sin flock likt svenska polisen försvarar en nazidemonstration? De kanske har ett rykte bland rovdjuren inte för att vara starka men för att vara helt jävla bindgalna och gör exakt vad som helst för att spöa en tiger även om det är helt jävla uppenbart för ett friskt djur att tuppen inte har en snöbolls chans i helvete mot en fiende av sådan kaliber? Det kan vara så, rovdjur hatar ju att skada sig på grund av avsaknad av både den mest basala sjukvårdsutrustning samt händer att hålla i bomullstuss och medicinsk sprit med, så de lär ju tänka både en och två gånger innan de ger sig på djungeltuppen och dennes flock. Kanske. Det kan också bero på att de lägget asmycket ägg och således får asmycket kycklingar och således blir asmånga hönor och tuppar att komodovaranerna kan äta sig less utan att det knappt märks i hönsbeståndet. De kan också bero på att de bor i den allra svårtillgängligaste djungeln dit en tiger inte ids gå för att det finns djur på lättillgängligare ställen. Man vet inte, men det är svårt att inte bli imponerad av detta oansenliga fjäderfä.

Bland ornitologer är det få som intresserat sig för just hönsfåglar och denna blasé inställning kan inte betecknas som annat än löjlig.