Öl efter jogging
Efter ett joggingpass ska man så snart som möjligt återställa vätskebalansen genom att dricka vatten, möjligen berikat med mineraler, sägs det. Fel!
Man dricker en öl. Detta beteende är inte, som många säkert spontant tror, förunnat killar och unga män som tror att det är lite farligt och coolt att dricka en öl på en vanlig dag. Det är öppet för alla människor över 15 år som har vett att sätta en rejäl guldkant på tillvaron - kvinna som man, svart som vit - att praktisera denna vana. Anledningen till att många smarta personer dricker en öl efter jogging är detta: Medellivslängden i Sverige är idag 83 år för kvinnor och 79 år för män. Under de första 23 av dessa är man dum i huvudet. De sista 23 har man ledvärk och är upptagen med att tycka illa om ungdomar och slarvigt krattade grusgångar. En tredjedel av livet går åt till att sova och tillsvidare läggs en större del än man gärna vill föreställa sig på förvärvsarbete. Så när man får en sällsynt möjlighet att njuta fullt ut så är det ens förbannade plikt att göra det. Således: redan innan man ger sig ut på en sjua eller vad det nu är man kutar lägger man en eller flera öl på kylning. Sedan snörar man på sig dosorna och drar ut och matar på utan bara helvete, vad än benmuskulatur och lungor har att säga om saken, så att man är riktigt, riktigt förstörd när man ser förstukvisten dyka upp mellan björkarna. Sen stretchar man lite, ställer sig i duschen och stönar "fyyyy faan asså...!" ett antal gånger. Man är nu förtorkad, skitnödig, trött, stel och lite skakig i benen. Man suktar som aldrig annars efter kalorier och vätska. Det är då man öppnar ölen, sätter sig på trappen eller tar fram ett nummer av MCM eller London Review of Books eller någon annan lektyr som fångar ens intresse. Kanske lyssnar man på "Problem Child" från If you want blood, you've got it!