AC/DC-tant

AC/DC är inte förbehållet knegargubbar, även om denna demografiska grupp ofta varit rikt representerad på denna australiensiska rockorkesters framträdanden runtom i världen. I den månghövdade skara som uppskattar AC/DCs kompositioner återfinns alla olika sorters människor, förutom squares. Bland de som talar varmt om DC består en kategori av mogna kvinnor som don't give a fuck.

När väninnorna sitter framför nåt allsångsprogram och läppjar på ett glas vitt har AC/DC-tanten helt andra saker i kikaren. Hon kanske sätter sig i sin Kia, smäller i Bonfire och bara kör omkring och skriksjunger ”It's animal / Livin' in the human zoo / Animal / The shit that they toss to you / Blood on the street / Blood on the rocks / Blood in the gutter / Every last drop / If you want blood / YOU’VE GOT IT!” När Monica på morgonfikat berättar att hon snajsat till det i vardagsrummet genom att köpa träbokstäver som hon ställt in i bokhyllan så att de stavar ”Carpe Diem”, åker AC/DC-tanten ner till Gallerix och tjackar bokstäverna H-I-G-H V-O-L-T-A-G-E R-O-C-K N R-O-L-L. När AC/DC-tantens näst yngsta nyss fyllt arton och vill tatuera ett kärnfyllt citat på latin känner hon som varje ömmande moder ett visst motstånd och en svårplacerbar känsla av att tiden rusar ifrån henne, och frågar försiktigt om han inte istället ska gadda en kortväxt skotte med gitarr som hänger i repret från en kyrkklocka, sedd snett nedifrån. När Lars-Åke från ledningen under ett personalmöte oväntat ber AC/DC-tanten komma upp och gå igenom excelarket med siffrorna från förra månadens försäljning biter hon ihop och inser att introt till "Back in Black" spelas i hennes huvud medan hon ursäktar sig förbi borden med uttråkade medarbetare, och när maken kommer hem slokörd och gnäller om hur han blivit förbipasserad i befordringsordningen av nån smilfink från Tyresö säger AC/DC-tanten lugnt att ”du ska inte vara ledsen. Det är en lång väg till toppen om du vill rocka och rolla, älskling. Kom ihåg det.” Sen, när Bettan och Åke firar 20årsjubileet av sin bröllopsdag och det ska skrivas i gästboken känner AC/DC-tanten, som alla andra människor, en vag känsla av panik sprida sig, men får idén att bara skriva det första som dyker upp, vilket är ”For those about to rock. (Fire!) We salute you. // Anna-Lena, med familj”. När det sedan sipprar fram att detta blivit något alla icke-AC/DC-tanter i umgängeskretsen fnissat åt tar hon, för att hindra sig själv från att ringa upp och be dem fara åt helvete, tillflykt till sin woman cave i mexitegelhusets källare där hon lyssnar igenom Powerage och påminner sig själv att:

I am hot
and when I am not
I am cold as ice