Bärsfylla

En riktig bärsfylla går till på följande sätt: Efter att ha kommit hem från systembolaget på fredag eftermiddag (om du pluggar gick du hem tidigt för att du kan, om du jobbar på fabrik låter du din vän stämpla ut dig när hen går hem) knäpper du en öl. Den första är med fördel en mindre, lätt variant, typ en Andersson. Du kollar på någon rolig serie och fnissar, alternativt sitter på verandan och finljuger till tonerna av CCR (eller CCM om du är kristen). Middagsdags nalkas och du knäcker nummer två; krokodilen, Benny Bus favoritöl.
Krokodilen avnjuts samtidigt som du fixar en flottig paj och lyssnar på Deep Purple på helgvolym i köket. Orgelsolot i speed king har aldrig låtit bättre. Efter att ha svullat din paj och druckit minst en illeröl (5.2:an i folkmun) kommer ditt kompisgäng över. Ni dricker, röker cigg och pratar, högljutt. Med fördel spelas Anti-Cimex - Scandinavian Jawbreaker på maxvolym. Efter att ha suttit och låtit alkoholen stiga er till huvudet stressar ni ut på lokal.
På lokal dansar ni till skämmig musik, köper minst två stora stark, skriker högljutt och kanske ber någon att dra åt helvete. I den här fasen når bärsfyllan sin peak. Någon som är bärsfull delar under klimax många symptom med en person som är spritfull, men den bärsfulle beter sig någorlunda rationellt, vilket den spritfulle sällan gör.
När du har tagit taxi hem med dina polare (efter ett snabbt och oerhört kostsamt stopp för folköl på Statoil Öbacka), följer en extremt lam, men seglivad efterfest. Du däckar klockan sju och dagen efter har din avföring karaktär av jäst, malt och humle.

Yrsel

Spritfylla

Bärsfylla

Alkoläskfylla

Stenad

Tjackad