Dödsmetall
Dödsmetall är en genre inom konstformen musik, som är besläktad med olika typer av hårdrock. Vi kan försöka mejsla ut vad dödsmetall är genom att beskriva vad det inte är, i relation till andra hårdrocksgenrer. Musikmässigt är det lite tyngre än thrash- och black metal, mer blastbeats och grisigare och grymtigare sång än de andra besläktade genrerna. Textmässigt skiljer sig dödsmetall från vanlig hårdrock, eftersom dödsmetalltexter inte handlar om att vara en rebell som sträcker fingret åt systemet och bara lyder sin egen lag, dvs den hårda rockens lag. Den skiljer sig även från heavy metal, då dödsmetallen inte besjunger att döda drakar och gobliner. Black metal, där är det främst en massa snack om att det är kallt, fuktigt och kristet i Norge och att det suger som fan. Och i thrash metal sjunger man bara om att krig är fel och att det är onödigt att företag dumpar radioaktivt ooze i naturen.
Dödsmetallen fokuserar i sina texter främst på död och krig, ofta på ytterst precisa sätt. Det är alltså inga abstrakta skildringar av ångest som gäller. Motsvarande hur dödsmetall rent musikaliskt handlar mycket om precision och skicklighet, är även dödsmetalltexter väldigt noggranna och specifika. Sjungs det om död, görs det ur en kirurgs perspektiv, man får latinska namn på alla vener och organ som slits ut ur en kropp som mördas. Och om det sjungs om krig, är texterna författade på så sätt att man förstår att den som skrivit texten läst alla nummer av Populär Historia, och hämtar sin förståelse av krig därifrån, och olika historiska datorspel. Med andra ord blir det ganska mycket detaljer om hur mäktiga olika typer av tanks är och hur jävla dåligt det skulle kännas att bli överkörd av larvfötterna på en Panzer II, man ba "Glääääääärgh!". Sjunger man om ett brott, typ en seriemördare som slaktar småpojkar skrivs texten som en FUP.
Det finns givetvis flera undantag. Inte minst svenska Entombed, som sjöng om att vara sur som mårddjuret järv och att vara "full i fan". För att inte tala om bandet Nocturnus som skrev temaskivan The Key om en robot i framtiden som blir programmerad till att resa i en rymdkapsel tillbaka i tiden, till jorden, för att mörda Jesusbarnet. Men även om Nocturnus skiva till synes skiljer sig från de tidigare angivna temana, så kan man inte undgå att de inte kunde skriva bara en låt om en framtidsrobot som dödar Jesus. "Nej", tänkte nog Mike Browning, "inte fan kommer mina lyssnare förstå hur roboten först lär sig programmera tidsresor på bara en låt? Och hur ska de fatta psykologin som ligger till grund för demonrobotens behov av att krossa Jesusbarnet? Bäst att skriva tio låtar om hela det här förloppet, så att ingen missförstår något".
Lika precisa som texterna och musiken är, lika slarviga ser dödsmetall-fans ut. Gärna iförda hasiga longsleeves och fisbyxor, slanar de loss med billys pan pizza, Pripps på burk och splatterfilm på VHS. Men skenet bedrar, som varje kännare av dödsmetall har förstått. Bakom de av berusning skelande ögonen, pågår intensiv tankeverksamhet, som syftar till att snickra ihop det perfekta intrikata riffet, och texter om något slag på östfronten 1944. Det är en slanigt precis genre.