Lösningsorienterad rockmusik

I mycket av den existerande rockmusiken handlar texterna om att det bara är en massa trubbel mest hela tiden. Och om det inte klagas över att det är skit, så handlar påfallande många låtar om att sångaren är en riktig illbatting som finner nöje i att skapa oreda i andras liv. Paradexemplet kan sägas vara Iggy & The Stooges låt Search and Destroy som vältrar sig i destruktiv vällust. Ja det kanske vissa tycker är toppen, riktigt "skönt" till och med. Men andra har närmat sig rockmusiken med en mer uppbygglig inställning, i den underkategori till rocken som kallas "lösningsorienterad rock".

Låtar som ingår i den här kategorin är till exempel Rottweilers Wanna be your friend som handlar om att man kanske skulle må lite bättre om man fick en kompis. I det här fallet vore då kompisen Rottweilers Nässjöbördige sångare Håkan Schüler. Han skulle erbjuda sig att hämta dig på flyget, avsluta dina meningar när du sökte efter ett ord och inte garva rått åt dig när du tittade upp på den stjärnfyllda himlen och sa rakt ut i luften "...Håkan, tror du vi är helt ensamma i universum, vi som bor här på jorden?" Nej i egenskap av kompis skulle Håkan Schüler säga, "Shit, tung fråga... Vad tror du, och hur tror du att en utomjording skulle se ut om de fanns?". Och sen skulle era samtal om utomjordingars anatomi, meningen med livet och sådana världsliga ting som hur det går med era Volvo 740 flöda fram och tillbaka mellan er, som en aldrig avstannande ebb och flod av tankar och intryck.

Andra fall av lösningsorienterad rockmusik står att finna i flera av Mob 47s alster. Åke och Jögga har återkommande besjungit hur man skulle kunna bota världens svält om man bara omfördelade lite pengar och att det inom den medicinska forskningen finns flera gångbara, och ärligt talat mer etiskt tilltalande, alternativ till djurförsök.

Anarkopunken får sägas vara den mest lösningsorienterade rocktypen. Anarkopunkmusiker går sällan miste om ett tillfälle att berätta i oerhörd detalj om hur samhället skulle kunna arrangeras på alternativa vis. De brukar också hjälpa sina lyssnare genom att skriva imponerande fanzine-liknande texthäften som de inkluderar i sina skivor. På så sätt får alla som köper en anarkopunkskiva väldigt handgripliga medel för att finna lösningar i sina liv och sluta vara såna dysterkvistar. Om bara anarkopunkare kunde skriva musik som var bra nog för att folk skulle vilja betala för den, och därmed få tillgång till alla anarkopunkarnas finurliga lösningar, så skulle vi kanske leva i ett mycket schysstare samhälle just nu.