Lyxpizza
När skylten till en pizzeria berättar att "här lagas pizzan i vedeldad stenugn" så vet du att "Här, här serveras det lyxpizza".
Inte för alla
Med färska och exklusiva ingredienser som portobello, parmaskinka och mozzarella inriktar sig pizzabagaren på storfräsare snarare än bakfulla studenter. Till skillnad från fulpizzan, så strävar en lyxpizza efter att vara lite mer än bara snabbmat. En stenungsbakad surdegspizza med salsiccia och buffelmozzarella är inget du lägger i kartong och spänner fast på pakethållaren, nej den äter du på plats med riktiga bestick och på tallrik. Och priset är ofta dubbelt så högt som för en enkel Capricciosa från fulpizzastället.
Den stora bluffen
Problemet med lyxpizzan är att den inte fungerar. Degen blir ofta blöt av alla fräscha ingredienser, svampen blir torr och osten är inte tillräckligt salt. Dessutom är den nästan alltid besudlad med kopiösa mängder oätlig rucola. Det är bättre att beställa ingredienserna på en rejäl skål pasta istället. En pizzas syfte är att snabbt mätta, återställa salt- och fettbalansen samt undanröja behovet av bestick och porslin. Den ska rivas ur sin kartong, där du sitter vid diskbänken och dricker vatten direkt ur kranen. Dessutom får en pizza kosta max 75 kronor. Lyxpizzan fungerar inte alls på det sättet och slutsatsen är att den förmodligen inte är en pizza överhuvudtaget.