Ornitolog

Att vara ornitolog är att vara så Crust as fuck existence som det går, utan att bli stämplad som ett sinnessjukt socfall av resten av samhället. Vad som helt uppenbart är gemensamt för crustare och ornitologer är det blomstrande fågelintresset inom de båda kulturerna. Intresset för våra flygande fågelvänner är dock något olika kalibrerat för crustare och ornitologer. Till exempel, om en ornitolog skulle se en vit duva utanför Sibylla skulle den säga "åh så fascinerande, en streptopelia risoria här i Katrineholm, tämligen ovanligt vid våra nordliga breddgrader" samtidigt som en crustare (minst lika nöjd) skulle utropa "wöööh, The Mob-fågeln!". Men kärleken till djuren är densamma. Vad som också är detsamma är att båda grupper plötsligt kan försvinna och bli okontaktbara under längre perioder. Den organiserade fågelskådaren behöver ibland lämna hem, familj och arbete för att under längre perioder isolera sig i sin jakt på sällsynta fågelarter. Om ornitologen får reda på att en krushuvad pelikan fått oväntad skjuts av en orkanvind från Sydosttyskland och råkat hamna på Bornholm, då är det bara att packa ihop sitt skrot i Katrineholm, pussa sambon Patrik på kinden och försvinna, gräva ner sig i en sanddyna på en dansk ö och bajsa i en urtvättad Siaglasslåda tills pelikanjäveln behagar visa sig. Det är förvånansvärt likt crustares beteende när CSN-kuverten börjar dimpa ner i brevlådan. Det där lånet de tog för att bekosta Textilhantverk A på Färnebo folkhögskola blir också ett sorts vildmarkens lockrop, som manar dem till månadslånga vistelser i Danmark med telefon och dator avstängd, eftersom SÄPO uppenbarligen prioriterar att avlyssna knypplande politiska dissidenter.

Vad som skiljer de två grupperna åt är dels att ornitologernas bisarra hobby betraktas som fullt legitim, eftersom det i vårt Pokémonsjuka samhälle ses som kosher att samla på djurarter, kosta vad det kosta vill. Samtidigt är det inte alls lika legitimt att vara en person som njuter av kombinationen ritade fåglar, hemsk rockmusik, gamla rotfrukter och marijuana. Vad som också skiljer grupperna åt är passionen. Ornitologen har för all del en drivkraft som gör att de tvångsmässigt lämnar all stabilitet vind för våg i perioder. Men ornitologen åker hem till slut. Den trivs trots allt med sin tillvaro som Katrineholms mest crazy NO-lärare. Crustaren å andra sidan, tenderar att tillbringa längre och längre tid i Danmark med sina ritade fåglar. Till slut lämnar crustaren, fylld av avsmak det strukturerade livet bakom sig, i en permanent flytt till det haschdoftande Nangiala som den danska landsorten innebär.