Pipes of Scotland 2008

År 2008 var Pipes of Scotland det överlägset bästa matstället i Umeå. Det året fick man nämligen äta buffé gratis om man köpte vilken dryck som helst i baren (ja, till och med en Pepsi Max för 24 kr). Den nämnda buffén utgjordes i vanliga fall av en hink köttbullar, en hink prinskorvar och ett tråg ugnsstekt potatis, samt en såssnipa fylld med Rhode Island-dressing. Det var en gladare, enklare tid, som med största sannolikhet aldrig kommer att återkomma. Sedan 2009 ser menyn på Pipes desto sämre ut. Visst, det finns numer allsköns alternativ för den som är alldeles för fin för korv och potatis, men då är också priset satt därefter. Att buffén försvann från Pipes resulterade i krogen också förlorade sin status som hot spot för trendkänsliga, kreativa ungdomar som varken spottar i glaset eller såssnipan. Sedan dess finns ingenstans i Umeå där man kan klämma i sig en obegränsad mängd köttbullar för 24 :-, vilket lett till ett fullkomligt deprimerat tillstånd i staden.

De offentliga skärmytslingar som blossat upp kring stadsbibliotekets flytt, apbergets nedmontering och andra turer kring kulturhuvudstadsåret 2014, måste förstås utifrån den totala uppgivenhet som varit rådande i Umeås kollektiva psyke sedan dess. Hunger kan göra människan rasande. Kanske är det därför vetelängdsmarxisterna Allt åt Allas aktivism främst handlar om att bjuda på gratis fika, så att gemene man i Umeå kan nafsa på utopia i form av en vegansk jordnötsruta, bara för att bli än mer uppeldad när fikat är slut (ett sorts påtvingad exodus ur utopia) och man påminns om tragiken i det hungriga livets obönhörligt urgröpta existens.