Sjundedagsadventistisk skola

På den sjundedagsadventistiska skolan får eleverna lära sig att förhålla sig till vuxenvärldens regler. Här är det rektor, tillförordnad av den helige ande, som sätter agendan och inte popmusik och ungdomsfilm och dataspel och smart drugs och allt vad det är. Här får eleverna lära sig att klä sig som små tanter och farbröder redan i tonåren och därmed kan man redan där rationalisera bort alla livets faser mellan oskuldsfull barndom och fruktlös pensionsålder. Puberteten är en styggelse som man i nuläget tvingas ha överseende med, och man har lärt sig rutiner för hur man bäst skapar förvirring och osäkerhet kring kropp och samliv och på så vis kraftigt reducerar riskerna för att eleven lägger sig till med en fallenhet åt hedonistiskt leverne. Alla föräldrar kan alltså vara lugna. Här är flickor, flickor och pojkar är pojkar och där med basta!

Glädjes åt skapelsen!

Lärarlaget består av ariska män med mustasch och kvinnor med långkjol som har det gemensamt att de icke tvivla på herrens ord och att de kräver militärisk disciplin från sina lärjungar. Men även dessa personer har väl varit unga en gång, och ibland - inte för ofta, men ibland - går man ungdomen halvvägs till mötes och tar fram gitarren och går ut till en solig plats och leder hela klassen i allsång, bara för att det är viktigt att glädjas ibland också och inte bara plugga tyska böjningsformer (undantaget homosexualitet). Och visst är det lätt att se all det där vackra när en tjugohövdad kör låter Ted Gärdestads "Sol, Vind och Vatten" eka mellan kapellet och gymnastiksalen, där en grupp flickor tränar uppvisningsgymnastik med fladdrande band och små färglada bollar..