Slavoj Žižeks globala vikingarepublik

Att den moderna nationalstaten sjunger på sista versen har varit känd en längre tid. 1800-talets idéer om strikta gränser med en kultur och ett folk i varje land fungerar sämre och sämre för varje dag som går i en tid så präglad av globalisering och individualism som den vi nu lever i. En populär spaning är att företagens inflytande kommer öka eftersom dessa i och med privatiseringar fått ett större inflytande över välfärden och bedriver sin verksamhet över nationsgränser. Ett annat jäsande hot mot nationalstaten är inre konflikter där regioner kräver mer självbestämmande och i vissa fall autonomi och Europa skulle snart kunna vara tillbaka vid medeltidsupplägget med stadsstater.

Mer gräsrotsdemokrati är så klart att föredra framför överstatlighet, men faktum är att det även finns en tredje väg som kanske är lite rörigare men förmodligen mycket bättre och roligare. Föreställ er ett massivt, världsomspännande vikingjugoslavien där alla stater underkastas en hövding med ett rådgivande parlament utan lagstiftande makt, som ser till att utrota all annan kultur än socialistisk vikingkultur. Vips slut på konflikter baserat på etnicitet, språk, religion och politisk tillhörighet. Istället ror man runt i båtar som ser ut som den på Explorer-flaskan, skriker högljutt på varandra men utan att ta till handgripligheter, lyssnar på Laibach och lägger ner flera år på att bygga en kälke vars medar hålls fast av sjukt detaljerade vargtassar i silver. Det enda som ibland kan resultera i konflikt är hur man ska tolka runstensskrifter på ett marxistiskt korrekt vis. Till hövding blir i så fall Slavoj Žižeks det självklara valet i och med hans breda kunskaper inom filosofi, sociologi och kulturkritik, som han gärna delar med sig av, iklädd hornhjälm, under någon av sina dagliga sittningar på dass.