Sunne-Belle

Sunne-Belle är en katt (vanlig jävla bondkatt) som spelar en stor roll i Sune Jonssons roman "Brobyggarna". Namnet till trots rör det sig om en hane, eller kattoxe som är den term Jonsson använder i boken. Dess klart mest utmärkande drag är dess förmåga att klara sig igenom de mest Jobska prövningar utan att segla till katthimmeln. Dess näst mest att den var gullig.

Luftfärden

Katten tillhörde en piga kallad Tea och lever med henne hos en icke vid namn nämnd gumma som plågar stackars Sunne-Belle genom att kasta okvädesord och vedträn när helst hon uppenbarar sig. Detta lär ha härdat katten, kan man tänka sig. Ni som inte känner till hur vanliga katter brukar bete sig för att ni bara träffat stackare som bor i lägenhet ska få veta att deras främsta hobbies är att sova, äta och kolla läget i grannskapet. När den andra Tallbergsbron ska beredas mark för blir så klart kattoxen nyfiken och kollar läget vid bygget. Till en början ligger han och tar det lugnt i solen tills den uppmärksammar ett fräsande ljud och raskt undersöker om det är en annan katt som är i behov av en tass över nosen. Sunne-Belle lokaliserar ljudet till en stenhög och längst upp sticker en fräsande tråd upp. Som den fördomsfria lilla katt det var matade han slag på slag mot den tänkta katten i tron om att katter nog kan se ut lite hur som helst. "Katten" var i själva verket en stubin och till de beskådande knegarna stora glädje flyger katten rätt upp i luften med spretande ben för att sedan som en fjäder segla till marken. En av de mer rekorderliga knegarna känner till att det är Teas katt och börjar bära hem kattliket balanserandes på en spade. Klantarslet snubblar på färden och när karln ska plocka upp den framlidna katten är det som att något blixtrar till i den och den pilar iväg mellan tallarna hem till Tea. Kattstackarn blir efter detta än mer nervös än efter gummans behandling och får frispel vid minsta duns.

Fortsättning följer...