Rökare: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med 'En rökare är en rocklåt som går rakt på sak. Inget fjösigt intro, inget generiskt gitarrsolo, inga fåniga progressiva instrument, no-nonsense. Det är vrida om nyckeln ...') |
Ronny (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (2 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
En rökare är en rocklåt som går rakt på sak. Inget fjösigt intro, inget generiskt gitarrsolo, inga fåniga progressiva instrument, no-nonsense. Det är vrida om nyckeln och paddan i pannrummet som gäller från början till slut. I början av 1970-talet ansåg folk att Highway star av Deep Purple var en rökare. ”Jävlar vilken rökare!”, tyckte man. Men sen blev det 1979 och då gav Motörhead ut Bomber och då fick man omvärdera hur man resonerat tidigare | En rökare är en rocklåt som går rakt på sak. Inget fjösigt intro, inget generiskt gitarrsolo, inga fåniga progressiva instrument, no-nonsense. Det är vrida om nyckeln och paddan i pannrummet som gäller från början till slut. I början av 1970-talet ansåg folk att Highway star av Deep Purple var en rökare. ”Jävlar vilken rökare!”, tyckte man. Men sen blev det 1979 och då gav Motörhead ut Bomber och då fick man omvärdera hur man resonerat tidigare. För det som framstått som rakt på sak innan blev plötsligt ganska krokigt i jämförelse med vad Lemmy pysslat med bland keramikugnarna i [[Stoke-on-trent]]. Inga ursäkter. Inget relativiserande. We shoot to kill, and you know we always will, it’s a bomber, it’s a bomber. | ||
Sedan 1979 har det inte kommit någon ny musik som gjort att Bomber inte längre kan sägas vara en rökare. Den motsvarar the gold standard eller den där kilovikten och metern som fransoserna har i ett valv som dom använder för att avgöra vad som är definitionen av deras måttsystem. It’s a kilo, it’s a meter, it’s a bomber. | |||
[[Kategori: Musik]] [[Kategori: Hårdrock]] | |||
Nuvarande version från 14 maj 2020 kl. 10.13
En rökare är en rocklåt som går rakt på sak. Inget fjösigt intro, inget generiskt gitarrsolo, inga fåniga progressiva instrument, no-nonsense. Det är vrida om nyckeln och paddan i pannrummet som gäller från början till slut. I början av 1970-talet ansåg folk att Highway star av Deep Purple var en rökare. ”Jävlar vilken rökare!”, tyckte man. Men sen blev det 1979 och då gav Motörhead ut Bomber och då fick man omvärdera hur man resonerat tidigare. För det som framstått som rakt på sak innan blev plötsligt ganska krokigt i jämförelse med vad Lemmy pysslat med bland keramikugnarna i Stoke-on-trent. Inga ursäkter. Inget relativiserande. We shoot to kill, and you know we always will, it’s a bomber, it’s a bomber.
Sedan 1979 har det inte kommit någon ny musik som gjort att Bomber inte längre kan sägas vara en rökare. Den motsvarar the gold standard eller den där kilovikten och metern som fransoserna har i ett valv som dom använder för att avgöra vad som är definitionen av deras måttsystem. It’s a kilo, it’s a meter, it’s a bomber.