Body synth

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Body synth är en musikgenre som blandar typ postpunk, industri och dansmusik. När det pratas om 80-talets rivalitet mellan hårdrockare och synthare så är det den här gruppen man menar. Eftersom man typ aldrig hör nånting om body synthare nuförtiden, förutom nån enstaka krönika av Fredrik Strage, är det lätt att tro att dom lagt ner verksamheten och slutat finnas. Ett sådant antagande är dock felaktigt och förklaras lättast genom en allegori baserad på Sagan om ringen.

Om vi börjar med den onda sidan så utgörs orcherna av alla dom som spelar false metal. Therion, Sabaton, Dimmu Borgir, ja det är inte undra på att ondskan är stark i världen när man börjar räkna på all skit som finns. Uruk haierna är typ coverbanden och goblinerna är RAC-punkare.

På den goda sidan har vi punkarna som symboliserar människorna, kanonmat som finns i överflöd och inte är sådär supersmarta. Hobbitarna utgörs av hårdrockarna – tycker om ett stilla liv utan allt för utsvävade äventyr utan går hellre och ser samma band år efter år + har håriga fötter. Dvärgarna motsvaras av hip-hoparna, som är vana att leva i en karg miljö och inte räds en strid på liv och död där anfall är bästa försvar även om fienden är övermäktig. I rollen som alverna hittar vi indiepoparna som jobbar med sofistikerade avståndsvapen i form av Oscar Wildes aforismer och ett stilrent yttre. Som de uråldriga trädvarelserna enterna återfinns så klart proggarna – kommentarer överflödiga. Neil Young är Gandalf.

Som synes består den goda sidan av en bred koalition, men räcker den verkligen? Sammanhållning är vackert men garanterar inga vinster. Men då… då! Då kommer dom dödas armé i form av body syntharna och gör processen kort med alla wimps and posers. I lätt fascistanstrukna uniformer marscherar de in till ett militäriskt beat och skonar ingen som inte genast erkänner Ralf Hütters storhet. När alla onda är förintade återvänder dom sen lika plötsligt som dom dök upp till sina tvårummare och radhus och helt vanliga jobb och ses sedan aldrig till igen. Precis som sophämtare, städare och snöröjare är det lätt att glömma bort och ta dom för givet, men världen vore en så otroligt mycket tristare plats utan dom.