Gurkmajonnäs

Efter att Lyotard på 1970-talet skapat räksallad och hävdat postmodernismens intåg, kom på 1990-talet en replik från den filosofiska underdog-nationen Storbritannien. Det var socialdemokratins frälsare/Beelzebub Anthony Giddens som gick i polemik med Lyotards idéer i och med skapandet av gurkmajonnäsen, i boken Modernitetens följder.

Giddens menar som bekant att vi idag lever i en högmodern samtid, vilken bär drag av postmodernism men som inte alls är där Lyotard menar att den är (de stora narrativens död etc). Därmed var räksalladen, postmodernismen fulländad, något som inte kunde stå obesvarat. Giddens, alltid villig att kompromissa, skapade således gurkmajonnäsen. Den är på ett sätt (modernistiskt) ärlig med sitt innehåll, då majonnäs skrivs fram tydligt i namnet. Men den innehåller också en (postmodern) lexikal orimlighet, då "gurk" kommer före "majonnäs" trots att gurka inte är huvudingrediensen. Således bär gurkmajonnäsen spår av både modernitet och postmodernitet, utan att direkt tillhöra någondera.